Emma

Igår kväll döpte sig Ing. Det var det mest känslosamma och vackra dopet jag har sett. Det är något av det finaste man kan få vittna när en människa bestämmer sig för att ge sitt liv till Jesus. Shane döpte henne, Shelly läste en bibelvers, Sarah pratade om vad dopet betyder, Ruth bad för Ing och jag och Daniel spelade och sjöng "som när ett barn kommer hem" och Your love is extravagant.



Senare på natten gick jag, Ing, Martin och Kale upp till gravplatsen och kollade på utsikten över Brisbane och stjärnorna. Otroligt vackert! Jag kommer sakna den här staden och basen så mycket. Ikväll är det dags. Graduation är redan här... Så svårt att fatta.. Nästa vecka är jag hemma igen!

Haha! Jag vet att jag inte får hålla på såhär. Man ska leva i nuet. Jag försöker, men jag antar att det är bara sån jag är. Just nu är det lördag morgon. Jag siter och väntar på att börja lektioner. Min morgon har sett ut enligt följande. Gick upp klockan sex för en timmes promenad, dusch, frukost, Quiet time och nu sitter jag här. Shane kom precis in och började spela lite musik.. :)
Igår kväll var vi inne i stan och hjälpte till med en skattjakt för en ungdomsgrupp. Jag, Shane och Ruth hade en station. Det var en trevlig kväll. Här kommer några bilder från senaste dagarna.

Så idag.. som sagt har vi lektioner nu. I eftermiddag har vi något som kallas EPIC. Då kommer det ungdomar hit och gör olika saker. Jag kommer ha hand om sport gruppen tillsammans med några andra. Så jag antar att vi kör fotboll eller nått. Ikväll har vi tänkt att åka in till southbank och ha lite picknick. Det blir mysigt. Imorgon bär det av till Bayron bay för lite sol och bad över dagen. Måste ju försöka få bort t-shirt brännan från outreachen nu.. :)
Hoppas allt är bra med er hemma! Det ska bli så kul att se er alla! Massa kramar

Mitt äventyr börjar gå mot sitt slut. Om två veckor är jag hemma i Sverige igen. Det känns väldigt konstigt att lämna det här stället och alla nya vänner här som har blivit en stor trygghet i mitt liv. Jag älskar Brisbane, Australien och basen har nästan blivit som ett hem efter alla dessa månader. Men det jobbigaste blir såklart att splittras från mina tjejer här. Vi fem har nu delat rum i ett halvår, skrattat & gråtit ihop, delat våra innersta drömmar och hemligheter. Haft otroligt roligt, riktigt jobbigt och lärt oss massor. Men det är väl sånt här man får gå igenom hela livet. "En tid för att mötas, en tid för att skiljas.." Jag är oerhört tacksam att jag fått möjligheten att göra den här DTSen. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, andra kulturer och fått en helt ny relation med Gud. Men nu väntar den stora utmaningen...

Nu är jag tillbaka i civilisationen. I söndags morse kom vi tillbaka hit till Brisbane efter ett dygns resande. Det var en underbar känsla att komma ur planet och känna den höga, friska luften. Jag hade helt glömt bort hur mycket jag faktiskt tycker om Australien. Andra saker som var ovant med att komme tillbaka var att alla faktiskt pratar engelska och riktigt bra med. Du behöver inte längre titta var papperskorgen att slänga toapappret befinner sig när du kommer innanför dörren, inte äta ris tre gånger om dagen och det är okej att inte ha döljda axlar och knän vilket kan vara väldigt varmt när det är ca 35 grader varmt och 95% fuktighet.

När vi kom till basen blev vi mötta av två av våra ledare som kom skrikande och omfamnade oss av glädje. Det gjorde att jag genast inte kände mig trött alls längre. Resten av dagen spenderade vi att packa upp allt som vi lämnat kvar på basen men också allt som vi hade med oss tillbaka från outreachen. Det blev ju en del shoppande så vissa av oss hade svårt at få med oss allt tillbaka på planet. Vi får se hur det går att få med mig allt hem till sverige igen.

Igår blev det en underbart skön dag. Vi åkte in till stan efter lunch och låg på stranden ett par timmar. Försöker bygga upp solsbrännan igen efter tre månader med t-shirt. Frammåt fem tiden gick vi en sväng på söndagsmarknaden ooch sen blev det middag på en restaurang med tandoorikyckling. Efter det begav vi oss till three monkeys för dessert. Vi hade också tid att promenera ut med floden som rinner genom staden. En lyckad dag helt enkelt.

Imorgon börjar de-briefing... Sen är det snart dags att vända hemmåt. Här kommer några bilder från outreachen.


Evengelisation på marknaden. Här spelade vi upp ett drama.

Bya Nan

Engelska lektion

Stranden i Pang-nga

En bergsby där vi bodde en natt

Första predikningen

En måltid på barnhemmet i Kambodja.

Igar var vi lediga och bestammde oss att spendera dagen pa diverse olika marknader. Senare pa kvallen nar jag, Sarah och Ruth var pavag hem stoppade tva man i 35 ars aldern oss och fragade var vi var ifran och vad vi tyckte om det har stallet angaende all prostitution m.m.. Det marktes direkt att det var nagot speciellt med dem. VI berattade var vi var fran och kollade lite fragande pa dem. De berattade att de var fran ihope i kansas och var har for att radda barn som ar solda in i prostitution. VI berattade att vi ocksa var har inte som turister utan for att jobba mot samma anda mal.

Det berattade hur de jobbade genom att hitta information om var barnen befinner sig och sedan ga in, radda dem och ta dem till nagot av barnhemmen som de har. En av mannen berattade att han sjalv och hans fru hade adopterat sju foraldralosa barn. De undrade om vi hade kontakter med mera sa vi gav den var kontakt har i Chiang mai. De berattade ocksa hur de precis hade varit pa en bar och pratat med en kvinna och fatt beratta for henne hur mycket Gud alskar henne och att han vill ge henne allt hon kunde dromma om m.m. Vi fick hennes mailadress sa att vi kunde ge den till var kontakt Emmi har pa Light house som sjalv ar fran Thailand. 

Ar det inte haftigt att se. Gud alskar denna kvinnan sa mycket att han forst sander tva missionarer fran USA att vittna for henne, beratta om Guds oandliga karlek. Sedan moter vi dem 10 minuter senare sa att vi kan fa hennes mailadress sa att vi i var tur kan ge den till en Thaikvinna som ar kristen och sjalv har varit i hennes situation. Det ar underbart att fa vara anvand av Gud och det basta ar att man inte behover vara ute i mission for att vara med om det. Det kan handa en vanlig shoppingdag!

Nu ar det bara tva veckor kvar av min outreach. Tiden har gatt valdigt fort och jag har verkligen fatt vara med om mycket. De senaste tva veckorna har vi spenderat i Chiang mai som ligger i norra Thailand. Det ar en ganska stor stad med mycket restauranger, shopping, turister m.m. Pa grund av det ar sextrafficing ett stort problem har. Vi har jobbat med en mission som heter Light house som drivs av en thaikvinna som sjalv var jobbade inom prostitution innan hon blev kristen. De jobbar sarskilt med att na ut till kvinnor i prostitution och speciellt homosexuella. Missionen ar valdigt nystartad sa en stor del av var tid har har vi spenderat i bon, forbon och lovsang. Vi har bett speciellt att missionen ska fa bilda en stadig grund har i omradet m.m. Vi har ocksa gatt pa mycket bonevandringar runt i staden och bland buddistiska tempel.

I torsdagskvall gick vi ut for att evangelisera till kvinnorna pa "gatan". Jag och Ing (fran norge) gick tillsammans och fick chansen att ha konversioner med nagra tjejer i en bar. Det var hemskt att se hur de jagade kunder m.m. Vi pratade speciellt med en tjej som hette Doi som var 21 ar. Hon var fran borjan fran Bangkok dar hennes familj ocksa bodde. Efter det gick vi vidare tillsammans med en kille fran vart team och var oversatare som ar har ifran thailand. Vi gick och kopte tva hamburgare och gav till tva tiggare som satt pa gatan. Vi satte oss vid dem och pratade med dem. De var overlyckliga och det visade sig att de trodde pa Gud. En av dem hade en dalig rygg sa vi bad for honom. Jag och Ing sjong "valsignelsen" for dem pa svenska/norska. De var sa rorda att de hade tarar i ogonen och borjade genast be for oss. Det haftiga var nar vi sjong borjade turister samlas runt oss och kolla vad vi gjorde. Jag kan tanka mig att de inte ar vana vid att se vita ungdomar sitta pa kna och sjunga for tiggarna.

Det ar underbart nar man far kanna sig anvand av Gud. Det som jag har tankt mycket pa under resan ar hur mycket vi faktiskt kan gora i var hemstad. Man behover inte aka anda till Thailand for att uppmuntra de svaga och be for manniskor. Det ar sjalvklart bra med men vi har stora mojligheter bara i var vardag. Det ar fantastiskt!

Pa tisdag reser vi vidare till vart sista stopp. Vi ska resa till en by som ligger 5 timmar upp i bergen har ifran. Vi ska bo dar en vecka och jobba med nagra som ar i processen av att starta en kyrka dar. An sa lange ar byn inte kristna och de har aldrig haft ett team dar innan sa det blir spannande att se vad Gud har for plan dar.