Teptep, japaner och WW2
Sista flygdagen blev i Caravanen. En charter var beställd från Wewak till Teptep ifrån japanska ambasaden. Sex personer skulle ut i begren och leta efter skelett och annat efter andra världskriget. Tydligen så hade japanerna flera baser i området på den tiden. Detta kanske inte känns som att rädda världen genom att flyga dem men den flygningen i sig finansierade säkert alla ambulansflygningar den veckan. Vilket är bra! Teptep hade nog den häftigaste inflygningen jag sett. Banan ligger på undefär 6000 ft och en hel del lutning ooch omringad av bergstoppar från alla håll. 
På morgonen från Hagen till Wewak.
Flygning i bergssprickan påväg mot Teptep.
Banan rakt fram. Påväg för att korsa fältet och sedan trafikvarv.
Flyger tillbaka mot en bas.
På final ungefär 500 ft över marken.
Gänget vi flög. Från vänster Martin(kapten) och sedan japaner samt vakter.
Efter Teptep åkte vi tillbaka till Wewak och tankade och sedan till Msimbay för att hämta lite bibelskolestudenter som skulle hem på jullov via Hagen. Många vill vinka av flygplanet.
Här är några av dem.
Glenda
Glömde berätta.. vad som nog gjorde mest intryck på mig idag. På ett av våra stop idag plockade vi upp lärarinnan Glenda Giles som är välkänd här i PNG. Hon jobbar just nu på en high-school som hon själv startat i Tekin, vilket är en by uppe i bergen. Hon har tidigare startat ett flertal grundskolor runt om i bergsbyarna. I skolan hon jobbar i nu har de 50 elever. Hon berättade att barnen är väldigt motiverade och idag hade de fått jullov. De flest eleverna får då gå 1-2 dagar för att komma hem till sina familjer.
Kvinnan jag berättar om är längst till höger på bilden.
Glenda gjorde ett avtryck. Hon var en av dessa människor som har någonting som är svårt att sätta fingret på, men man kan känna det när man möter dem. Hon hade en inre frid, ett lugn, en tro och någon typ av tillfredställelse med livet. Något annat som kännertecknar är det orädda och vetskapen om att man är på rätt plats i rätt position. Ungefär 40 år har hon nu bott ute i byarna i PNG och gjort så mycket bra för detta land. Hon hade helt klart hittat sin grej om man kan säga så. Vad jag förstod så har det gjort stor skillnad det arbete hon lagt ner på utbildning här i PNG.
Tillbaka till Mt Hagen
Nu är jag tillbaka i mitt hus i Mt Hagen igen. Känns lite skönt att komma tillbaka där jag känner igen mig lite mer även om det var roligt att se en annan plats också. Min förkylning gjorde att jag fick stanna på marken igår men idag gav jag mig upp igen. Idag blev det 4 landningar och ganska långa flygningar däremellan och kära nån vilka obekväma säten det är i Airvanen. Tur att vi har en fallskärm att sitta på hemma när vi flyger. Vet inte om jag hade orkat med en heldag i dessa säten. Här kommer några bilder från senaste dagarna. 
Glada passagerare som ska till Wewak.
Någon ville ha med sig en höna på flyget.. Detta godkändes tyvärr inte. Endast 1 dag gamla kycklingar får följa med. Hönan fick slaktas innan take-off.
Stranden i Wewak. Sjukt varmt i vattnet!! Väldigt härligt. Fick höra att folk även surfar här.
Inflygning till Tekin.
Inflygning till Ambuti.
Nu har jag bara 3 dagar kvar här. Tiden har gått ganska fort ändå när man ser tillbaka. Imorgon blir sista dagen med flygning. :) Ser fram emot att komma hem igen samtidigt jag antagligen kommer sakna äventyret och allt som är så annorlunda här. Framförallt kommer jag sakna människorna i detta land som har så lätt för att le! :)
Wewak
Hej pa er!
Nu ar jag i Wewak sedan igar morse. Dessvarre fungerar internet lite samre har ute sa kommer inte kunna lagga upp nagra bilder. Just nu sitter jag pa flygplatsen och lanar en dator en liten stund. Flog hit igar morse med Martin ifran Mt Hagen i Caravanen. Tog ca 1 h. Jag har blivit forkyld sa det var inte sa kul att sjunka pa grund av det. Jag trodde en stund att huvudet skulle explodera. Trots att jag tryckutjamnade hela tiden.. Inte bra! Nar jag kom fram fick jag iaf. vila ordentligt och fick sedan en liten guidning i byn av Bernie som ar en av mina grannar. Wewak ligger pa norra kusten har i PNG. Valdigt vackert och betydligt varmare och fuktigare an i begren. Jag stannar har tills imorgon da jag flyger tillbaka till Hagen igen. Eftersom forkylningen ar ngt varre idag sa far jag stanna pa marken och se lite annat istallet for att flyga idag tyvarr.. I detta omradet finns mycket malaria sa man far passa sig lite. Jag lyckades anda fa 3 myggbett forsta dagen. Lite dumt! Men sant som hander. Har iaf. myggnat over sangen sa dit kommer de inte. :)
Lite mer flygning..
idag blev det ännu en sväng med airvanen. Flög till tre nya fält som tar väldigt kort tid att flyga emellan(runt 10 min) men väldigt svårt att ta sig emellan på annat sätt på grund av bergen. Här kommer lite bilder.
Lite flygning mellan bergstopparna
Jag gillar mannen i mittens hatt. Den är gjord av trädkängruskinn och svans. Mycket stiligt!
Uppställningsfoto!
Innan start på Mangamanaus flygfält. Här sluttar det 13 grader. Eftersom man inte från banänden ser hela banan så fick vi ha någon av invånarna i byn som gav tummen upp att inga hinder fanns på banan innan vi släppte på bromsarna.
Över krönet.
Påväg in till vårt sista stop i byn Rum.
Hej då! Måste säga att förutom självklart väldigt häftig flygning så är helt klart mötet med dessa människor det bästa. Så otroligt tacksamma, glada och optimistiska. (Påminner lite om fallskärmshoppare hemma ;) ) Man kan säga att faschinationen över varandras olikheter är ömsesidiga. Skulle gärna spendera en tid i en by som denna.
Grillkväll
Igårkväll blev jag inbjuden till mina grannar Lauryn och Rick ifrån Nya Zeland tillsammans med deras vänner och är härifrån Mt Hagen. Under kvällen fick jag höra diverse historia om hur saker och ting har förändrats under sista åren här i PNG och mycket om kulturen jag inte visste. Bland annat pratade vi mycket om relationer. Här i PNG är det inte ovanligt att en man har 5 fruar. Man har ett nytt hus för varje fru på sin mark och där får hon bo med sina barn. Förr var det ofta så att den första frun valde ut nr.2 för att hon ksulle få bra hjälp i trädgården. Nu för tiden funkar det inte riktigt så utan fruarna kallar varandra fiender och det förekommer att fruarna dödar varandra av svartsjuka. Ofta vet de inte om när vi "gifter sig" att det redan finns fler kvinnor. Jag frågade hur männen hade tid med så många kvinnor. Men det visar sig att de nästan aldrig var där ändå, utan bara kommer hem och sover i princip. En annan sak som skiljer sig en hel del i den här kulturen är att det är väldigt vanligt med adoption. Var och varannan familj har barn som inte är deras biologiska. Om det inte passar för någon att ta hand om ett barn för att man redan har så många t.ex. så går det lätt att ge det till en vän eller släkting. Paret jag åt middag med här hade själv adopterat bort en son och sedan 5 år senare adopterat en flicka istället.
Det upplysta huset i bakgrunden är huset som jag bor i.
Förr när männen här i landet gjorde sin eld-dans så kunde de stå i elden 10-20 sekunder. Det är ett sätt att värma sig, tills för bara 20 år sedan bar de flesta endast lövkjolar här.
Helgen
Här kommer lite bilder ifrån helgen..
Besök i en kyrka som min värdfamilj skulle predika i på fredagkvällen. 2,5 h gudtjänst på två språk jag inte förstod. ;) Tok-pisin som är offeciellt språk och sedan översättning till det lokala språket i området.
På lördagen åkte vi på en utflykt till en by och såg mycket av naturen på 1,5 h bilfärd på vägen dit. Det finns väldigt många fina fjärillar här.
Typiska hus i byarna för detta området.
Här kunde man bada
På kvällen fisk jag vara med på julmys med missionärsfruarna. Här är julfika från olika länder. Jag bidrog med lite skumtomtar.
Mt Taowa
Idag flög jag med Martin i Airvanen till Mt Taowa som är bara ca en halvtimmes flygning från Hagen där vår bas är. Ett väldigt spännande flygfält minst sagt. Flygbanan ligger mitt på en bergskam i sluttning. 80 % av fälten MAF flyger till här i PNG kan man bara starta eller landa på åt ena hållet på grund av lutningen, så detta var inget ovanligt för Martin. Vi åkte dit för att hämta några passagerare som behövde komma till sjukhus. MAF är de enda som flyger hit och det är väldigt svårt för människorna här att ta sig till någon av de större städerna på annat sätt eftersom de bor mitt i bergen. Jag pratade lite med en man om ifall de kunde ta sig till någon annan by och han verkade inte tycka det var så problematiskt som jag förstått det. "- Det tar bara 2 dagar och 2 nätter att gå till närmast större by, sa mannen". Man har olika referenspunkter helt enkelt och jag gillar hans positiva inställning. ;)
Bilderna nedan kommer lite i oordning men hoppas ni hänger med ändå.
Påvägen dit.
Take-Off när vi skulle hem igen! 350 m långt fält med 5% lutning. Här har man bara en chans på sig... Idag hade vi några knops medvind så det var av högsta vikt att räkna så att vi inte lastade planet för tungt för att kunna lätta och stiga över bergen hem.
Påväg in för landning.
Alla de tuffa killarna ville vara med på samma bild som mig. :)
Det kraftiga regnet hade förstört delar av flygfältet vilket gjorde att MAF inte kunde flyga hit på månader. Nu har byns befolkning jobbat hårt med att bygga upp det igen med endast spadar till hjälp. Martin inspekterar här deras arbete och bekräftar att det nu går bra att flyga hit kanske även med Caravanen nästa gång.
Landningen
Passagerarna lastas in och Martin hjälper dem spänna fast säkerhetsbältena. Bland annat en liten tjej med en bruten arm som behövde komma till ett sjukhus åkte med tillsammans med sin mamma. Kändes väldigt skönt att den flygningen kunde genomföras så att hon kunde få hjälp. Hela byn ville säga hejdå och många tårar rann flera kinder.
Första flygdagen!
Idag fick jag förmånen att följa med Michael och Caravanen runt stora delar av landet. Vi landade på 4 små flygfält och sedan tillbaka till Hagen. Det tog i princip hela dagen. Jag har aldrig varit med på liknande flygning. Man försöker hålla sig runt 10000 ft VFR. Försöker undvika molnighet, regn, åska och isbildning och har berg runtomkring som pikar på 14000 ft som högst. Dagen blev helt klart ett äventyr och jag erkänner att jag bad en del böner att vi skulle landa säkert hemma innan dagen var slut, och det gjorde vi. Skönt, att slippa övernatt ute någonstans. Michael lärde mig en hel del och jag fick även chansen att ta en av landningarna själv på ett av de sluttande och leriga fälten.
Michael bjöd på kaffe och kakor på 10 000 ft på sista sträckan. Han visste helt klart vad jag behövde!
Lastning i Mt Hagen på morgonen innan första start.
Plockar upp passagerare i Tari.
Piloten Markus flög GA8 Airvan idag och mötte upp oss Awaba.
Ungefär såhär bra såg det ut på vägen hem.. Molnterapi för mig på hög nivå. Längtar hem lite där säker höjd ligger på ca 1000 ft..
Airvan strax redo att lyfta igen.
Welcome to Kawito INTERNATIONAL ;)
Framme
Nu är jag framme i Mt Haguen. Smått omtumlande första två dagar. Jag vet knappt vart jag ska börja. Mina första två dagar har varit mestadels introduktion. Hälsat på massa nya människor, lärt mig hitta lite i staden o.s.v. Jag bor i ett eget hus på ett av MAF:s områden. På mitt område finns 7 andra hur där andra MAF familjer bor. En hel del kulturchock när jag anlände igår. På flygplatsen möttes jag av hundratals storgråtande människor. Det var nämligen begravning och den döda kroppen fanns med på min flygning. Då samlas hela släkten och sörger och med hela släkten betyder det verkligen HELA släkten.
Jag möttes av Lauryn som har tagit hand om mig de två första dagarna och även två MAF piloter som kom och hälsade. Lauryn är en äldre kvinna från NZ som är pastor och gift med Rick som är ansvarig för MAF:s egen flygskola här i Haugen. Vi hade en hel del säkerhetsgenomgång vilket var lite överväldigande för mig efter så lite sömn senaste två dygnen. Det är väldigt annorlunda här. Jag kan inte gå någonstans själv och man måste hela tiden vara på sin vakt. Jag visste om innan jag åkte hit att det var väldigt annorlunda men hade nog inte föreställt mig hur det faktiskt skulle kännas när man väl var här. Hur som helst, jag sov hur bra som helst första natten 12 h. :) Vaknade till ljudet av fågelkvitter, tuppar som gol och extremt högljudda syrsor.
Jag är hittils väldigt imponerad av allt det arbete som människor lägger ner här och vilken skillnad de verkar göra. Det är väldigt inspirerande och jag förstår att det är svårt att bli nöjd med tillvaron i sitt hemland om man en gång kännt den tillfredställelsen av att faktiskt göra skillnad. Imorgon blir min första dag med piloterna. Förhoppningsvis får jag följa med på någon flygning också.
Dags att sova! Vi hörs igen! Ska se om jag kan ladda upp lite bilder imorgon. :)
Nu börjar resan
Då var det dags! Sitter nu på Arlanda och har ätit lite och ska snart gå på första flygplanet som går till Doha där det är byte till Singapore och sedan vidare... Känslorna är blandade med spänning, förväntan, nervositet och smått förvirring.
Okej hinner inte skriva mer. Men vi hörs igen senare! :)
Okej hinner inte skriva mer. Men vi hörs igen senare! :)
Omvägar
Det är lätt att ta omvägar när man är påväg någonstans. Om det gäller vilken yrkesväg man ska gå eller om man t.ex. som jag har svårt att hitta när man kör bil. Jag har tidigare skrivit om omvägar, hur vi människor lätt tar omvägar eftersom att vi ofta tror att vi vill ha något annat än vad vi egentligen längtar efter. Jag har funderat på det lite idag. När jag tänkte på det kände jag först "tänk om jag är mitt i en omväg nu". På något sätt gick ändå ljuset upp att det är inte alltid att den där omvägen är något negativt. Visst att det kan ta längre tid att komma till målet, man kan få slita en hel del, hinna känna mycket känslor som man helst hade sluppit o.s.v. Det kan vara frustrerande att inte hitta fram direkt när man är otålig. Men oj vad mycket man kan lära sig, hinna se fantastiska platser på vägen och träffa underbara människor man hade missat om det inte vore för den där omvägen. Guds vägar är högre än våra. So don't worry! Ge inte upp och se till att fortsätta gå emot målet. Du går inte ensam.
Vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidanden skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Rom 5:3-4
Vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidanden skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Rom 5:3-4
Föreberedelser
Nya äventyr väntar.. Om lite drygt två veckor reser jag till Papa Nya Guinea för att se hur livet som MAF-pilot är. Papa Nya Guinea ligger i princip på andra sidan jorden och vad jag har förstått består i princip av mest regnskog, berg och vulkaner. Helt klart ett utmanande ställe att flyga på med andra ord.
Läs mer om MAFs arbete i PNG här.. http://www.maf.org.pg/
Läs mer om MAFs arbete i PNG här.. http://www.maf.org.pg/
I need you more
I need You more
More than yesterday
I need You Lord
More than words can say
I need You more
Than ever before
I need You Lord
I need You Lord
More than the air I breathe
More than the song I sing
More than the next heartbeat
More than anything
And Lord as time goes by
I'll be by Your side
Cause I never want to go back
To my old life
Right here in Your presence
Is where I belong
This old broken heart
Has finally found a home
And I'll never be alone
I need you more by Bethel Live
2011
13 timmar kvar på 2011.
Igår när jag gick från jobbet skrev jag ett frånvaromeddelande i outlook som löd "Jag är ledig och är tillbaka på kontoret på måndag nästa år." Det känns alltid lite speciellt med nyår. Jag gillar det! Förväntan, hoppfullhet och självklart en hel del festligheter. Det blir ett tydligt avslut och en ny början, ett tillfälle att se vad man har att vara tacksam över.
Vad har du att vara tacksam över från 2011? Nya upplevelser, utmaningar, något nytt du lärt dig eller kanske en ny vän?
Mitt 2011: Gick på en salem al fakir konsert, åkte mer längdskidor än något år tidigare, sjöng i Gloriamusikalen, var tonårsledare, flyttade 3 gånger, började pendla till jobbet, var i Vemdalen/Sicilien/Finland/Warsawa för första gången, började sjunga i ett lovsångsteam, åkte på 3 tjänsteresor, flög upp och klarade uppflygningen för ME/IR, gjorde MCC kurs i England, fick en till lillasyster, blev kär och hade en pojkvän i 7 månder, var på Leeland på GF(riktigt höjdpunkt), hörde "need to breath" för första gången, bytte bank, testade akupunktur för första gången, gästade 6 bröllop (tackade nej till 2 utöver det), lärde mig baka fina tårtor, åt lunch med farmor nästan varje vecka, började spela guitarr, var i ullared, spenderade många fina kvällar med gamla och nya vänner, fick uppleva Guds trofasthet och längtade efter Guds närvaro mer, spelade bonanza för första gången, sålde min bil, åkte vattenskidor på en skida för första gången, sov för lite till och från, pratat med Anna säker 70 timmar i telefon, var på fantastiskt bruncher i stockholm, bodde med Elin i fem månader, klippte lugg, blev östgöte men är fortfarande smålänning i hjärtat.
Som Stinissen skriver på den 31 december:
Allt det som varit, din synd, din sorg, din smärta, vilar i Faderns famn. Du behöver inte oroa dig för något. Du kan trygg gå in i det nyas möjligheter.
Tack alla ni familj och vänner som gjorde 2011 till ett bra år!
Igår när jag gick från jobbet skrev jag ett frånvaromeddelande i outlook som löd "Jag är ledig och är tillbaka på kontoret på måndag nästa år." Det känns alltid lite speciellt med nyår. Jag gillar det! Förväntan, hoppfullhet och självklart en hel del festligheter. Det blir ett tydligt avslut och en ny början, ett tillfälle att se vad man har att vara tacksam över.
Vad har du att vara tacksam över från 2011? Nya upplevelser, utmaningar, något nytt du lärt dig eller kanske en ny vän?
Mitt 2011: Gick på en salem al fakir konsert, åkte mer längdskidor än något år tidigare, sjöng i Gloriamusikalen, var tonårsledare, flyttade 3 gånger, började pendla till jobbet, var i Vemdalen/Sicilien/Finland/Warsawa för första gången, började sjunga i ett lovsångsteam, åkte på 3 tjänsteresor, flög upp och klarade uppflygningen för ME/IR, gjorde MCC kurs i England, fick en till lillasyster, blev kär och hade en pojkvän i 7 månder, var på Leeland på GF(riktigt höjdpunkt), hörde "need to breath" för första gången, bytte bank, testade akupunktur för första gången, gästade 6 bröllop (tackade nej till 2 utöver det), lärde mig baka fina tårtor, åt lunch med farmor nästan varje vecka, började spela guitarr, var i ullared, spenderade många fina kvällar med gamla och nya vänner, fick uppleva Guds trofasthet och längtade efter Guds närvaro mer, spelade bonanza för första gången, sålde min bil, åkte vattenskidor på en skida för första gången, sov för lite till och från, pratat med Anna säker 70 timmar i telefon, var på fantastiskt bruncher i stockholm, bodde med Elin i fem månader, klippte lugg, blev östgöte men är fortfarande smålänning i hjärtat.
Som Stinissen skriver på den 31 december:
Allt det som varit, din synd, din sorg, din smärta, vilar i Faderns famn. Du behöver inte oroa dig för något. Du kan trygg gå in i det nyas möjligheter.
Tack alla ni familj och vänner som gjorde 2011 till ett bra år!
