Nar man minst anar

Igar var vi lediga och bestammde oss att spendera dagen pa diverse olika marknader. Senare pa kvallen nar jag, Sarah och Ruth var pavag hem stoppade tva man i 35 ars aldern oss och fragade var vi var ifran och vad vi tyckte om det har stallet angaende all prostitution m.m.. Det marktes direkt att det var nagot speciellt med dem. VI berattade var vi var fran och kollade lite fragande pa dem. De berattade att de var fran ihope i kansas och var har for att radda barn som ar solda in i prostitution. VI berattade att vi ocksa var har inte som turister utan for att jobba mot samma anda mal.

Det berattade hur de jobbade genom att hitta information om var barnen befinner sig och sedan ga in, radda dem och ta dem till nagot av barnhemmen som de har. En av mannen berattade att han sjalv och hans fru hade adopterat sju foraldralosa barn. De undrade om vi hade kontakter med mera sa vi gav den var kontakt har i Chiang mai. De berattade ocksa hur de precis hade varit pa en bar och pratat med en kvinna och fatt beratta for henne hur mycket Gud alskar henne och att han vill ge henne allt hon kunde dromma om m.m. Vi fick hennes mailadress sa att vi kunde ge den till var kontakt Emmi har pa Light house som sjalv ar fran Thailand. 

Ar det inte haftigt att se. Gud alskar denna kvinnan sa mycket att han forst sander tva missionarer fran USA att vittna for henne, beratta om Guds oandliga karlek. Sedan moter vi dem 10 minuter senare sa att vi kan fa hennes mailadress sa att vi i var tur kan ge den till en Thaikvinna som ar kristen och sjalv har varit i hennes situation. Det ar underbart att fa vara anvand av Gud och det basta ar att man inte behover vara ute i mission for att vara med om det. Det kan handa en vanlig shoppingdag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0